söndag 18 maj 2008

This is me, this is my life.

För 5 år sedan:

Började jag på gymnasiet, det var början på något nytt något bättre trodde jag. Jag började i en klass som hette Sp31 ekonomer och allt gick fel i första stund I guess. Det var där det började, jag hamnade utanför, jag vet inte riktigt hur, eller jo kanske. Det fanns redan grupperingar ifrån början och jag hittade ingen grupp att ingå i. Alltså var jag en av de två tjejerna som blev över. Och jag hade 0 intresse för att umgås med den andra tjejen. Så där började mina 3 år i ensamhet på gymnasiet. Iallafall i klass rummen med klassen. Jag provade alla tekniker för att få någon att sitta brevid mig på någon lektion iallafall. Att sätta sig först på en 3 bänksrad, då kan 2 till få plats, ganska bra. Att sätta sig på en 2 sists funkar inte alls. hello. ensam med den idioten. ja, jag hade det tufft men lärde ändå känna några nya vänner Linnea och Zeinat och hade lite kontakt med vänner ifrån högstadiet. Men inget mer liksom. Allt var bara väldig grått och samma. Jag kommer inte ihåg något som hände nästan.

För 3 år sedan:

Åkte jag på en resa till Frankrike med Linnea, Zeinat och Hanna. Det bästa som hände mig på hela gymnasie tiden tror jag. Lärde känna en massa trevliga människor och antagligen mig själv med. Träffade en holländsk kille som jag började få mer och mer kontakt med. Sedan en dag i juni var jag i Skövde och jag hade min första pojkvän. Äntligen hände något och jag var speciell. Vem mer i Skövde hade en pojkvän i Holland och åkte dit på alla lov? Jag hade totalt gett upp kontakten med klassen och lusläste Elle på bibblan på rasterna..

För 1 år sedan:

Hade jag totalt bytt liv. Jag bodde i Antwerpen i Belgien och klarade mig väldigt bra själv. Jag var Au-Pair, vilket ibland kunde vara riktigt tufft, men jag trivdes så bra med mina nya vänner och i skolan och med allt så det funkade. Jag hade gjort slut med killen som var höjdpunkten i mitt liv under gymnasiet och kom på att det var nog inte riktig kärlek där utan något spännande och bra i mitt liv just då. Nu var det roligare att spendera nätterna på Tafeltje och Nano och dansa natten lång och känna sig bra.
Med ett nytt språk i bagaget och nya vänner och erfarenheter lämnade jag Belgien för att ta en semester till England, Newquay. Hälsade på Linnea och Zeinat och hade en vecka full med allt. Sol, vatten, svek, skratt, kärlek, dans, surf. Det var en bra vecka och jag håller kontakten med en av killarna ifrån den veckan för att hålla känslan kvar och drömma om att det en dag ska bli vi. Att jag ska få min surfare och resa jordenrunt tillsammans...

För 5 månader sen:

Var jag i Nice, Frankrike. Planerna på att stanna hemma i Skövde sprack, och tur var väl det. Nice var så otroligt bra på alla sätt! Jag lärde känna ännu mer vänner för livet! Hade mitt eget ställe och hade bara mig själv att ta hänsyn till. Jag trivdes bara så bra! Det var varmt, bodde vid havet och umgicks med en massa trevliga människor mest hela tiden. Att gå och handla mat var i princip en omöjlighet och istället fördrevs timmar på Carrefoure, och ännu fler på ett recidens där det alltid fanns någon att prata med. många roliga och galna utgångar, som t.ex. hamnen stället.. vi kom in hur sent som helst, och jag och jossan kom hem hur sent som helst efter en galen natt. haha. kort sagt mycket kul. och lite plugg. kanske ska tillägga att jag läste franska. jag lärde mig en del...

Igår:

Sprang jag Göteborgsvarvet 21 km på 2.14. Min pressent till min pappa på 50 år. Vi har tränat och kämpat hela min vår i Skövde och igår var målet där. Och jag sprang in med armarna i skyn. Tiden var inte den bästa men jag gjorde det och jag hade kul på vägen. Men stackars pappa fick gå in i mål. Han fick en skada efter 5 km med gick ändå runt! Bra jobbat där. Nästa gång, ja det blir nog en gång till, då vill jag komma under de där 2 timmarna. Tills dess måste jag bygga muskler i benen, för det har jag inga. haha. Men det var målet med min vår, förutom matten, som jag är på god väg att klara. Och jag har inte minst klarat en hel vår i Skövde. Och det har varit bra för mig. Jag har ändrat min syn på livet här lite, och det är inte helvete på jorden. Men inte himmlen heller..

Idag:

Har jag varit på min kusins konfirmation. Vad ska jag tillägga. En dag med släkten och mycket god mat. Och otroligt ont i benen. Hur ont kan det egentligen göra att gå i en trappa?

Imorgon:

Ska jag jobba på 2 dagis på en dag, yes that is my work. Vikarie. 7.30-10.30 i ryd och sen 13.30-18.30 här där jag bor. Sen på kvällen ska jag hem och packa och fixa inför min resa till Antwerpen i veckan. Jag ska hälsa på mina vänner och familjen. Jag och Sarah ska ha några bra dagar tillsammans och så någon natt på Nano med en gingini.

Nästa år:

Har jag ingen aning om vad jag gör. Men jag hoppas på nya äventyr och upplevelser. Kanske bor utomlands någonstans igen. Ja, jag får se. Något jag mår bra av kommer det att vara. Det har jag lärt mig. Jag planera inte så mycket lever mest för stunden. Är det inte så man ska göra? Men för att komma någonstans måste jag drömma och vilja vidare, och det vill jag. Så någonstans kommer jag!

1 kommentar:

Anonym sa...

wow, what a great story :) Vad grym du är. Starx över 2 h är ju mkt bra! JAså så du ska minsann springa nästa år också, klart du blir fast ;) Stackars din pappa dock. Typiskt att få en skada när man längtat så efter loppet.